Kolvinge

Första delen om Jorun. Som sistfödde kan hon resa i tiden. Men det vet hon inte om än...

Strax innan Jorun ska fylla 13 börjar konstiga saker hända. På väg hem drabbas hon av yrsel och ser hur stjärnhimlen förändras. Migrän tror mamma. Spår syns i snön runt huset, som om någon gått runt det och tittat in genom alla fönster. Jorun upptäcker att det ligger en man i trädgården. En genomfrusen uteliggare. De tar in mannen och ringer efter ambulans. Men när pappa går för att möta ambulansen vaknar mannen och griper tag i Jorun. Han kallar henne den sistfödda. När ambulansen och pappa kommer har mannen stuckit. Han lämnar en svart fjäder efter sig. En sådan fjäder hittas även hos Joruns mormor. Hon har haft inbrott men inget blev stulet. Hon tror att den som gjorde inbrott letade efter Jorun. Mormor ger Jorun en liten skinnpåse med en benbit i. Benbiten hittades under en arkeologisk utgrävning på mormors gård. Mormor nynnar på en rad ur en vaggvisa när hon ger skinnpåsen till Jorun ”Den senast födda i raden, det är bara hon som ska ha den”. Jorun förstår ingenting. När Jorun går ut i ladan för att ge mormors katt mat händer något ännu märkligare. En stor svart fågel sitter i ladan. Den stäcker på sig och flaxar med vingarna men i samma sund som den når golvet är det ingen fågel längre. Det är uteliggaren. ”Kolvinge, till er tjänst”. Jorun kommer snart förstå att hon kan resa genom tiden.